Jag tror inte jag är gjord för att gå på begravningar. Mina armar är fulla med nyp sår för jag var tvungen att sitta och nypa mig hela tiden så det inte skulle komma för mycket tårar. För det är nog nästan det värsta jag vet, att gråta bland folk. Oh jag vet, jag kanske inte kände dig så jättebra. Men du var du. du kände de flesta och du lyste upp dagen när man träffade dig. Du var en sån person som inte alls förtjänade det här ödet. Jag antar att det inte är någon som gör, men skulle man göra en lista så skulle du hamna längst ner. Utan tvekan. På sånna här dagar vill jag tro på något. Att det händer något efter döden, att man inte bara ligger där. Och jag tror jag kan förstå dom som tror på gud oh sånt där. Det kanske hjälper? att tro på någon, eller på något.
Nu ska jag inte svamla mer.


Totta Näslund - Kosters Klippor