Jag vet inte riktigt, men jag tror att Lisa Nilsson fick mig att återigen bli sådär löjligt glad/lycklig/ledsen/stolt/ångerfylld/arg ja, kentig alltså. Jag menar ju självklart inte att just Lisa Nilsson som person fick mig att känna så, hon framförde "Utan dina andetag" för ca en timme sedan och då fick jag ett sånt där dumt "återfall". detta låter sjukt, faast, det är ganska sjukt, eller? Jo, det är sjukt. Sluta hålla på nu.



Och, när jag ändå babblar en massa om musik så måste jag bara säga att jag äääälskar Robyns nya album. sjukt så jävla bra det är!


Rawr!