jag vill bara skrika ut allt hat, smärta och sorg. men istället bara ler jag mot dig, säger att allt är bra. jag tror inte det handlar om att jag inte vågar, jag vill nog bara inte lägga över all min skit på dig, som egentligen tillhör dig, men du har liksom glömt. så istället packar jag in det i mig själv.

men jag lovar att snart är jag helt fylld. snart spricker jag.