tänkte tanka hem några låtar innan jag släcker ner och klickar mig självklart fram till en live version av Mannen i den vita hatten.. och det börjar med de där rysningarna som kommer när de första tonerna spelas, och med blicken fastklistrad mot skärmen är det svårt att hålla sig från tårar någon minut eller två in i låten. fy fasen vad jag saknar er!